Monika Gora
Örnsköldsviks museum och konsthall, till 3 sep.

© Monika Gora - skuptur i Näs, ingående i Nätterlunds donation

Det möjligen mest förbryllande konstverket i Nätterlunds donation har gjorts av konstnären och landskapsarkitekten Monika Gora. Det föreställer två långsträckta bryggor i betong som skjuter ut över en grässlänt vid Drömmesjön i Näs, Sidensjö. Det är svårt att se dem som arkitektritade bryggor därför att sådana brukar leda ut i vattnet, och lika svårt är det att se det som en vanlig konstnärlig utomhusskulptur då den har alltför mycket av nyttofunktionen brygga vilka brukar leda ut i vattnet. Så vad är det, är det bryggor som fastnat på vägen ut och förvandlats till konst? Uppifrån ser det ut som två pirer vilka svävar ut i ett överväldigande naturskönt hav av landskap. Underifrån liknar de trampoliner för luftsprång, eller djärva kommandobryggor på ett stridsfartyg.

Från utställningen på Örnsköldsviks museum

Denna tillskruvande dubbelhet är typisk för Monika Gora. På Örnsköldsviks museum visas nu en nära nog komplett översikt över hennes verksamhet, enkelt och överskådligt med hjälp av en lång rad fotografier i små lådor långs väggarna. Med arkitektens känsla för luftrummet och den yttre miljöns tekniska krav och förutsättningar tillsammans med konstnärens känsla för den estetiska formens frihet, lyckas hon skapa en komplex frizon i mellanrummet mellan arkitektur och konst. Men det är den konstnärliga idén mer än den nyttobetonat arkitektoniska som är avgörande för hennes arbete. Med ofta polemiska installationer och arrangemang försöker hon vidga medvetandet om de schabloner och det vaneseende som i regel formar vår offentliga miljö. Hon blev känd för en större publik när hon tillsammans med Gunilla Bandolin byggde ett hus fyllt med grovsopor mitt på Stortorget i Falkenberg 1997. Avsikten var att föra de slängda soporna från stadens baksida till dess framsida. Men skulpturen sattas i brand innan den var färdig efter en intensiv debatt om makten över det offentliga rummet, vilket gav rubrik i Aftonbladet: ”Folket jublade när konstverket brändes ner.”

I vårt län finns också ett par andra utomhusverk av Monika Gora, mera lågmälda men för den skull inte mindre dubbelbottnade. Det är de ovanligt utformade busskurerna vid hållplatserna i Gallsäter och Utansjö, femhörniga och robust byggda på ett gammalt traditionsenligt sätt i timmermaterial. Det ingick i ett projekt av Vägverket att lägga mera kvalitet på utformningen av miljön längs vägarna. Senast har hon fått stor uppmärksamhet för en glasbubbla, ett uterum i plexiglas nära Turning Torso i Malmö. Där ligger ett nybyggt seniorboende i en hästskoform öppen ut mot havets isande vindar. Bubblan ligger i uterummets passage mot havet, som skydd mot det och inuti är klimatet växthuslikt med magnoliaträd, grönska och rinnande vatten.

”Det jag egentligen sysslar med är platser”, säger hon i en intervju i Upsala Nya Tidning. ”Spännande platser som man kan utforska, på ett lekfullt sätt. Och då måste man befinna sig där, mitt i, för att förstå det "rummet". Det är viktigt att platsen kan ge den som rör sig där någonting, något oförutsägbart, något mångbottnat. Vi saknar det i dagens samhälle. Allt är så tekniskt precist och ändamålsenligt.”

Samtidigt kan man inte komma ifrån att just teknisk precision och ändamålsenlighet är något som utmärker Monika Gora. Men aldrig som självändamål, det används just för att ännu mera uppnå och förstärka det mångtydiga och förbryllande i ”platsens” innehåll. Som i bryggorna vid Drömmesjön.

Text och foto: Jan K Persson